Medkänsla är inte att göra det lätt för sig
Det är vanligt att människor tror att medkänsla handlar om att vara snäll mot sig själv på ett lite bekvämt sätt – att unna sig godis, vila när man egentligen borde arbeta eller slippa göra sådant som känns svårt.
Men det är faktiskt tvärtom.
Compassion handlar inte om att göra livet enklare. Det handlar om att hjälpa sig själv genom det som är svårt.
Medkänsla kräver mod. Det kan vara betydligt modigare att möta sig själv med värme och förståelse när något går dåligt än att kritisera sig själv och försöka pressa sig framåt.
När vi ställs inför något nytt och utmanande
Tänk dig att du står inför något du inte riktigt vet hur du ska klara. Det kan vara att börja på ett nytt jobb, hålla en presentation, sätta en gräns, gå in i en konflikt, börja träna, förändra en relation eller göra något annat som känns viktigt men svårt.
Det är lätt att självkritiken dyker upp:
”Det här borde jag klara.”
”Varför är jag så nervös?”
”Alla andra verkar kunna det här.”
”Jag får inte misslyckas.”
För en stund kan självkritiken kanske ge extra energi. Vi pressar oss, biter ihop och gör det vi ska.
Men för många blir priset högt. När vi hela tiden driver oss själva genom krav och rädsla aktiveras kroppens stressystem. Vi blir spända, oroliga och mer upptagna av att inte misslyckas än av själva uppgiften.
Det är här medkänslan kan bli en annan sorts drivkraft.
Medkänsla betyder inte att säga ”det spelar ingen roll”
Att möta sig själv med medkänsla betyder inte:
”Det gör inget om jag inte försöker.”
Det kan istället låta:
”Det här är svårt för mig och jag är rädd. Men jag kan försöka ändå.”
Eller:
”Jag behöver inte vara perfekt för att göra det här.”
Eller:
”Jag gjorde ett misstag. Vad behöver jag göra nu för att komma vidare?”
Medkänsla hjälper oss alltså inte att undvika det svåra. Den hjälper oss att stanna kvar i det svåra utan att samtidigt göra oss själva till fienden.
Den medkännande rösten är inte alltid den bekväma rösten
Ibland innebär medkänsla faktiskt att göra något som man helst skulle vilja slippa.
Att boka tiden man skjutit upp.
Att säga nej fast man är rädd att någon ska bli besviken.
Att be om hjälp.
Att börja träna trots att man känner sig otränad.
Att ta itu med ett problem i en relation.
Att gå tillbaka och försöka igen efter ett misslyckande.
Medkänsla kan säga:
”Jag vet att det här är jobbigt. Och just därför behöver jag hjälpa dig att göra det som är viktigt.”
Det är en stor skillnad mot självkritikens:
”Skärp dig. Du borde redan ha klarat det här.”
Den ena bygger på hot och rädsla. Den andra på trygghet, mod och omsorg.
Att vara på sin egen sida
En viktig del av compassion fokuserad terapi är att börja se sig själv som någon man vill hjälpa – inte någon man hela tiden behöver korrigera eller pressa.
Tänk på hur du skulle prata med en person du tycker om som stod inför samma situation.
Skulle du säga:
”Det här borde du verkligen klara. Vad är det för fel på dig?”
Förmodligen inte.
Du skulle kanske säga:
”Jag förstår att det här känns nervöst. Du behöver inte kunna allt på en gång. Ta ett steg i taget. Jag tror att du kan klara det här – och om det inte blir som du tänkt dig så hjälper vi dig att hantera det också.”
Det är ungefär den hållningen vi tränar på inom compassionfokuserad terapi.
Medkänsla är alltså inte att ge sig själv en genväg runt det svåra. Det är att ge sig själv en tryggare väg igenom det.
Och ibland är det just det som gör att vi vågar göra sådant vi annars hade undvikit.
Inte för att vi slutat ställa krav på oss själva.
Utan för att vi inte längre behöver vara rädda för oss själva när vi inte lyckas.