Kategori: CFT

  • Om hösten känns lite motig

    Om hösten känns lite motig

    Kanske har du precis kommit tillbaka efter en lång och skön sommar. Tempot har varit lägre, dagarna längre och du har kanske hunnit göra mer av sådant som ger dig energi. Då är det inte konstigt om det känns lite motigt att börja arbeta igen.

    Ge dig själv tid att landa. Du behöver inte vara tillbaka i full fart direkt. Ibland behöver både kropp och hjärna lite tid för att ställa om.

    Försök att möta dig själv med medkänsla. Om du känner dig trött eller om motivationen inte riktigt finns där, behöver du inte kritisera dig själv för det. Du kan istället påminna dig: ”Det är okej att det känns motigt just nu och det betyder inte att något är fel. Jag behöver inte ha all energi på en gång.”

    Och låt gärna lite av sommaren följa med in i hösten. Fortsätt läsa den där boken, ta promenader i naturen och försök att behålla sådant som ger dig återhämtning och glädje. Bara för att arbetet börjar behöver inte allt som varit härligt under sommaren ta slut.

    Planera också gärna in något att se fram emot. Det kan vara en middag med en vän, en utflykt, en konsert eller kanske något större som du längtar efter. Att ha något att se fram emot kan göra att även hösten får kännas ljus och fylld av förväntan.

    Allt behöver inte förändras för att semestern och sommarn tar slut.  Låt den mörka årstiden få börja lite långsamt. Njut av att sommaren givit dig tid att fylla på dina depåer. Kanske kommer inspirationen när du minst anar det..

    .

  • Sommaren – ge din hjärna den vila den faktiskt behöver

    Sommaren – ge din hjärna den vila den faktiskt behöver

    Sommaren förknippas ofta med ledighet, men många av oss tar med oss samma tempo som resten av året. Vi fyller promenaden med poddar, träningspasset med musik och stunderna i hängmattan med scrollande. Resultatet blir att hjärnan sällan får den återhämtning den behöver.

    Låt kroppen hjälpa hjärnan

    Fysisk aktivitet är ett av de mest väldokumenterade sätten att stärka hjärnans funktion. Regelbunden rörelse förbättrar blodflödet, stimulerar nybildning av nervceller och kan minska stress och oro. Det behöver inte vara ett hårt träningspass – en cykeltur, ett dopp i sjön eller en rask promenad i skogen kan göra stor skillnad.Ur ett compassionperspektiv kan träning ses som en handling av omtanke om den egna kroppen, snarare än ett sätt att prestera eller kompensera.

    Våga lyssna på tystnaden

    Vi lever i en tid där det nästan alltid finns något att konsumera. Musik, poddar, ljudböcker och sociala medier fyller varje tomrum. Men hjärnan behöver också pauser från ständig stimulans.

    Prova att ibland gå en promenad utan hörlurar. Sitt på en bänk och lyssna på vinden, fåglarna eller stadens brus. För många känns det ovant – till och med obehagligt – eftersom rastlösheten blir tydligare när distraktionerna försvinner.

    Det är helt normalt.

    Träna på att stå ut med rastlösheten

    Rastlöshet är inte ett tecken på att något är fel. Ofta är det ett uttryck för att hjärnan vant sig vid ständig stimulans. Om vi omedelbart fyller varje tyst minut med innehåll får vi aldrig möjlighet att öva på att bara vara.

    Compassion innebär inte att alltid försöka bli av med obehagliga känslor. Ibland handlar det om att vänligt säga till sig själv: ”Det är okej att det känns rastlöst just nu. Jag behöver inte fly från känslan.”

    Med tiden upptäcker många att rastlösheten klingar av och ersätts av ett större lugn.

    Vad säger forskningen?

    Forskning visar att kronisk stress och ständig informationsbearbetning kan bidra till mental trötthet och försämrad koncentration. Samtidigt har studier visat att återhämtning, naturvistelse och fysisk aktivitet kan förbättra uppmärksamhet, känsloreglering och välbefinnande. Även perioder av ostörd vila, där hjärnan inte matas med nya intryck, verkar spela en viktig roll för reflektion, minnesbearbetning och kreativitet.

    När vi ger hjärnan utrymme att vila arbetar den fortfarande – men på ett sätt som hjälper oss att bearbeta erfarenheter och skapa mening.

    En liten sommarutmaning

    Under de kommande veckorna – prova att ge dig själv tio minuter om dagen utan skärm, utan podd och utan krav på prestation. Ta en promenad, sitt på en brygga eller vila i en park. Om rastlösheten dyker upp, lägg märke till den med nyfikenhet istället för att kämpa emot.

    Kanske är just de tysta stunderna den mest omtänksamma gåvan du kan ge både dig själv och din hjärna i sommar.

    Min önskan till dig i sommar är enkel: ge dig själv tillåtelse att sakta ner. Inte för att du måste vara produktiv även i din vila, utan för att du – och din hjärna – förtjänar omsorg.

    Ibland är den mest compassionfyllda handlingen att göra lite mindre och vara lite mer närvarande i det som redan finns.

    Glad sommar!

  • Varför det är så svårt att vara människa och varför det inte är ditt fel – om självmedkänsla

    Varför det är så svårt att vara människa och varför det inte är ditt fel – om självmedkänsla

    Har du någonsin märkt hur din inre röst kan vara din absolut strängaste kritiker? Att den där rösten säger saker till dig som du aldrig, under några omständigheter, skulle säga till en vän?

    Om du känner igen dig, så är du inte ensam. Faktum är att din hjärna bara gör det den är designad för att göra.

    Vår knepiga hjärna

    Inom Compassionfokuserad terapi (CFT) pratar vi ofta om att vi människor har en ”knepig hjärna”. Vi har ärvt gamla system som är programmerade för överlevnad som att skanna efter hot, kriga för vår status och skydda oss mot avvisande.

    Ovanpå detta har vi utvecklat en modern, avancerad hjärna som kan planera, grubbla och föreställa sig framtiden. När dessa två samarbetar kan det bli kaos:

    • Det gamla hot-systemet känner oro.
    • Den nya hjärnan börjar grubbla på varför vi är oroliga, vilket skapar ännu mer oro.

    I dagens prestationstunga samhälle är hotsystemet och drivsystemet ofta överaktiva, medan trygghetssystemet ligger i dvala. Det är här compassion (självmedkänsla) kommer in.

    De tre känslosystemen

    För att hitta balans behöver vi förstå våra tre huvudsakliga motivationssystem:

    Hotsystemet:
    Skyddar oss från fara (fokus: ångest, ilska, rädsla).

    Drivsystemet:
    Motiverar oss att nå mål och skaffa resurser (fokus: excitement, dopamin).

    Trygghetssystemet:
    Hjälper oss att varva ner, känna samhörighet och vila (fokus: lugn, oxytocin).

    Vad är egentligen compassion?

    Många tror att compassion handlar om att vara ”snäll” eller ”mjuk” på ett passivt sätt. Men i terapirummet definierar vi det som:

    ”En känslighet för lidande hos sig själv och andra, kombinerat med en djup vilja och ansträngning att lindra och förebygga det.”

    Det kräver mod att möta sin smärta istället för att fly från den. Det handlar om att förstå att mycket av det vi kämpar med – vår ångest, vår självkritik, våra impulser – inte är vårt fel. Det är resultatet av vår biologi och våra livserfarenheter.

    hand över hjärtat - övning självmedkänsla

    En liten övning för idag

    Nästa gång du märker att du dömer dig själv hårt, stanna upp en sekund. Lägg en hand på bröstet (det aktiverar faktiskt trygghetssystemet fysiskt) och ta ett djupt andetag. Fråga dig själv:

    ”Om jag pratade med någon jag verkligen bryr mig om just nu, vad skulle jag säga då?”

    Du förtjänar samma värme som du ger till andra. Inte för att du är perfekt, utan för att du är människa.

    Vill du lära dig mer om hur du kan träna din ”medkännande muskel”? Håll utkik här på bloggen eller boka en tid för ett introducerande samtal.

  • När trygghet möter läkning: Varför jag kombinerar Compassion och EMDR

    När trygghet möter läkning: Varför jag kombinerar Compassion och EMDR

    Många av de klienter jag möter bär på minnen som fortfarande skaver. Ofta hör jag: ”Jag förstår logiskt att det inte var mitt fel, men det känns ändå som att det var det.”

    Det är här kombinationen av Compassion och EMDR blir magisk.

    Brobyggaren mellan huvud och hjärta

    EMDR är en evidensbaserad metod som hjälper hjärnan att omarbeta obehagliga minnen så att de tappar sin känslomässiga laddning. Men för att våga titta på de där svåra minnena behöver vi ett ankare. Det ankaret är Compassion.


    Här är tre anledningar till varför denna kombination är så effektiv:

    Compassion skapar ”den trygga basen”

    Innan vi börjar bearbeta traumatiska minnen med EMDR behöver vi se till att ditt nervsystem kan reglera sig. Genom CFT tränar vi upp din förmåga att känna trygghet och självmedkänsla. En psykologisk skyddsutrustning som gör att du kan närma dig det svåra utan att bli översvämmad av ångest.

    Vi mjukar upp den inre kritikern

    Många som bär på trauma har en mycket aktiv inre kritiker. Under en EMDR-session kan tankar som ”Jag är värdelös” dyka upp. Genom att använda ett compassion-perspektiv möter vi dessa tankar med förståelse istället för skam. Vi förstår att kritikern är en del av vårt hotsystem som försöker skydda oss.

    Läkning på djupet (Reprocessing)

    När vi bearbetar ett minne med EMDR, tillför vi ofta ”resurser”. Att föreställa sig en medkännande gestalt eller att skicka värme till sitt yngre jag under bearbetningen kan vara otroligt transformerande. Det handlar inte bara om att sudda ut det smärtsamma, utan om att skriva om din inre berättelse med bläck av självmedkänsla.

    Är detta något för dig?

    Om du känner att du sitter fast i gamla mönster, trots att du ”tänkt klart” kring dina problem, kan det vara så att din kropp och ditt känslosystem fortfarande bär på minnet.

    Genom att kombinera EMDR:s strukturerade bearbetning med CFT:s varma förhållningssätt kan vi arbeta med både de biologiska spåren av trauma och den dömande röst som ofta följer i dess spår.

    Mjuka stenar på en strand – symbol för ro och inre balans

    ”Läkning handlar inte om att ändra på det som hänt, utan om att ändra hur det som hänt lever vidare inom dig idag.”


    Är du nyfiken på hur en session med fokus på Compassion och EMDR ser ut? Välkommen att höra av dig för att boka en konsultation.